tisdag 21 oktober 2014

Blind heart ♥

Lyssnar på Blind Heart med Cazzette. Och titeln är så slående för mig just nu. Blind heart. Jag vill så mycket men orkar inte. Helt enkelt. Jag är i en process som jag valt, men är också i the time of transition som Zhander säger. Och det är ju bara det att jag är snabb. I huvudet. Vill så mycket mer än vad kroppen tillåter eller orkar. Varit hemma igår och idag från jobbet med huvudvärken from hell. Inget val i det läget. Och jag är samtidigt paradoxalt nog superstark inombords. Jag får bara vänta tills mina olika delar, mina olika kroppar är synkroniserade med varandra. När annat tar vid.
   Huvudvärken lättar lite, men det gör liksom ont i hela ansiktsskelettet. Vill ändå ha syre. Det är ett mjukt och omfamnande duggregn ute. Träden är kala och det är tyst. Vattendroppar i alla grenar som små installationer. Jag går min runda. Men är helt slut när jag kommer tillbaka. Dricker lite kaffe spetsat med lakritspulver, älskar det! Är i mig men också med mig själv. Jag känner igen allt jag går igenom just nu och det är lite tröstande för jag vet att det har ett slut. jag vet att annat kommer och ändå längtar jag aldrig så mycket efter min yoga som när jag inte orkar allt. Jag gör. Det är tillräckligt. Z sa att det kan vara så här fram till jul och det känns rimligt.
   Samtidigt, när jag går i min regnjacka och höga gummistövlar så njuter jag av benens sträckning, mina starka ben och fötter. Kroppen som andas lugnt och långsamt. Alltid genom näsan. Pratar med några grannar som har sprängt en stor sten i många delar. Blir matt av blotta tanken på att jag skulle lyfta någon av stenarna samtidigt far en galen önskan genom huvudet över hur skönt det vore att ta de där tunga skitiga stenarna och kasta upp på en container. Ja ni hör ju :) Eller som min mormor sa -huvudet pratar som det har förstånd till. Vet vet vet. Att allt tar sin tid och jag tröstar mig med tanken på hur stark jag är när året når sitt slut. När jag får ta i med kroppen, för den längtar också, men just nu är den upptagen med annat. Som min osteopat sa - den här kroppen är trött på behandlingar, den vill vara i fred nu och vi ska låta den vara till december. Så i oktobers gråhet och regn går jag framåt ett steg i taget. I gummistövlar. Barfota på min yogamatta. Men ändå framåt. Allt har verkligen sin tid säger jag till mitt blinda hjärta ♥ och längtar mig trött till december.

12 kommentarer:

  1. Du är helt fenomenal på att beskriva och hitta orden...
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja allt har sin tid och processen pågår <3
    En varm höstkram till dig min vän <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så. En varm kram tillbaka min vän!

      Radera
  3. Så vackert, tack!
    Anneli

    SvaraRadera
  4. Men på något sätt låter det härligt med ett mellanrum. En tid för konsolidering. Då det inte krävs så mycket. Då man kan stanna upp och vila i det som är. I väntan på nästa avstamp.
    Ha det bra!
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann du har helt rätt! Tack för din peppning ❤️️

      Radera
  5. Styrkekram & jag tänker på förra året när du hade varit i Indien för behandling. Har du gått tillbaka & läst hur det var då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Ulrika, du är så klok! Nu har jag gjort det och det är ju så här det är. Efteråt. När kroppen och sinnet ska hinna ikapp varandra eller hur jag ska säga. Tack! Kram

      Radera
  6. Krånglar ibland när jag ska kommentera från iPaden, så mina ord försvann när jag kommenterade här för nån dag sedan.
    Vill bara önska dej God Vila medan vintern lägger sig och december småningom knackar på - du är omhändertagen ♥
    Kram!

    SvaraRadera