Skönt att vara hemma igen. Solen lyser. Regnet smattrar. Om vartannat. Konstig sommar.
Men vila och ledighet ändå. Och jag tränar min yoga just nu på ett
väldigt mentalt sätt. Jag anstränger mig för att se varenda människa jag
möter. Varenda. På riktigt. Och de som pratar med mig, vad det än handlar om - de
möter jag där jag kan. Ibland känner jag att det kan bli så otroligt
centrerat kring mig själv och min person, själ och kropp det här med
yogan. Och det är klart att det får vara så. Till viss del. Medan det samtidigt handlar om hur vi ser på andra. Också. Och
jag är väl där. Vid det första steget på yogans väg. Hur jag behandlar
och ser på andra. Jag vill leva så. Tidigare har jag tappat mig själv lite grann när jag sett andra. Idag ser jag och samspelar mer. Och jag andas mig igenom min vila.
Jag. Möter. Andra. Det är mitt stora fokus just nu. Det låg där som en
uppslagen bok i mitt inre när jag febrig vaknade på natten och satt på
min altan i mörkret och miljoner stjärnor ovanför. I den grekiska
natten. Vi är ju här tillsammans. Och ja, jag vet, det är klart att jag
ska må bra för att kunna göra något för andra. Men det får inte gå för
långt. Jag vill inte tappa bort mig i virvlarna av att ständigt söka
inåt. Jag vill också finnas utåt. Där alla andra är. Jag gör min yoga
ensam. Jag finns förankrad i mig själv. Men jag är också här. Med er.
Med andra. Jag tänker att jag hela tiden kan göra något för att
underlätta för någon. Mer praktiskt eller hur jag ska säga. Ibland bara lyssna. Men se. Göra. Och det är fantastiskt vilket gensvar man kan få.
Bara av att ge en tablettask till någon som hostar på flygplatsen. Att
erbjuda sin sittplats till någon som har ett skrikande trött barn. Vad
som helst. Ju mer jag tittar, ju mer ser jag att jag kan göra. Utan att
tappa bort mig. Nej inte så, mera som i dialog med andra. Med dig. Praktisk yoga. Hur tänker du?
Du skriver om något som jag tänker på allt oftare. Hur jag förändrats. Hur jag idag kan se andra och känna vilja till både medkänsla och kontakt. Något som i hela mitt vuxna liv hittills inte varit något självklart. Det går i små steg, men det går. Och jag tycker det är lika fantastiskt varje gång jag övervunnit mitt egocentriska ego och haft en dialog. Med andra.
SvaraRaderaSat Nam!
Sat nam Nina. Kram och tack för dina ord!
RaderaDet är ju så det ska vara inifrån och ut. Först finns vi till för oss själva för att sen kunna öppna oss för andra. Medan Nina skriver att hon är egocentrisk (vilket jag också ser så mycket positiva sidor med och jag beundrar hennes integritet stort) så har väl jag hela mitt liv varit mycket till för andra. Som sjukskötare har mina möten och mina dialoger varit många. Någonstans när det gäller hälsa landar samtalen och tystnaden alltid i det existentiella. Jag behöver tappa bort mig lite i mitt sökande inåt annars virvlar jag iväg ut bland alla andra och glömmer att jag själv också behöver den där tablettasken på flyget.
SvaraRaderaJa det är väl så det varit väldigt mycket för min del. Att jag känt att jag inte riktigt "får" bry mig om mig själv. Men sedan har jag känt i allt mitt andliga sökande och letande att det är en fin balans. För naturligtvis ska vi inte strunta i våra egna behov, men det är ett stort spann från den ena till den andra gränsen tänker jag. Och det behöver inte vara så stort, jag hade till ex två tablettaskar på flyget och det var verkligen ingen stor sak att ge bort en, men vi kanske mer blir passiva och inte gör sånt. För att det känns lite konstigt kanske eller futtigt. Det jag lärt mig i Indien är att där gör människor så hela tiden. Ser andra. Uppmärksammar dem och ler. Stort. Och undrar hur man mår. Jag vill leva mer så nu när jag åtminstone är på väg i min yoga :)
RaderaOj, det blev ett långt svar, men jag kände igen något av mig i ditt svar. Kram och tack för ditt svar!
Så roligt att du tycker om mina smycken och mina böcker med bilder av Sulamith Wülfing, tack. Ja det var nog kanske meningen att jag skulle hitta dom. Och jag är glad att jag hittade dom och inte någon som köpte dom med tanke att sälja dom vidare dyrt. Så fint du skriver här i ditt blogginlägg. Något jag försöker göra mot andra är att vara solig och glad och ta mig tid att prata. Och vet du vad, en kvinna som jag började prata med på Myrorna nyligen sa till mig att "Jobbar du som skolkurator?" för hon tyckte att jag var så lugn och verkligen tog mig tid att vara närvarande i mötet. Då blev jag glad!
SvaraRaderaJag tänker att du är klok. Kram
SvaraRaderaTack för att du påminner mig om detta! :) Jag har varit och är fortfarande ofta för egocentrerad (ensambarn som jag är).
SvaraRaderaKram
Det är väl då man kan bli en ängel på jorden:)
SvaraRaderaCarina
Åh vilken jättefin text! Jag tänker mycket på det, på balansen mellan att vända sig inåt och även öppna upp utåt. På hur yogan och omtanken om Mig leder fram till en önskan om att även Möta Andra, och tvärtom. Associerar till den buddhistiska meditationen Metta bhavana, som gett mig oerhört mycket den här våren:
SvaraRaderahttp://www.vbv.se/Meditation/metta-bhavana.html
Tack för era fina kommentarer. Jag tar till mig alla. Kram
SvaraRaderasant och fint. försöker också närvara, se andra, försöker fokusera mer. när det är så mycket med allt så sållar man ofta bort lite väl mycket av det kan jag känna. tack för att du alltid påminner..
SvaraRaderakramar ycke