lördag 19 januari 2013

Blåmärken eller blå märken

I kommentarsfältet hade någon, tror det var du Marika, skrivit en kommentar om blåmärken, som jag svarade lite slarvigt på. Nu har min man varit in och förtydligat det hela och jag vill gärna utveckla det, som jag borde gjort direkt. Som Dan mycket riktigt skriver är inte de blåmärken vi fått på Treatmenthouse samma som man får när man slår sig eller får en smäll på kroppen någonstans. Nej det handlar om något annat.
   När man får den typ av djupmassage av vävnader och strukturer långt in i kroppen så kommer man åt ställen, platser, punkter eller hur jag ska uttrycka det, som är blockerade. Blockeringar som i sin tur skapar punkter, ställen, knutar som ömmar. Gör ont bara man kommer åt dem. Dessa brukar sammanfalla med marmapunkter, som egentligen inte finns när energin flödar fritt i hela ens system. Det händer inte så ofta att alla passager är klara, flödar utan motstånd, men det är det som uppnås via yoga ibland, ibland via ayurvedisk massage på djupet . Men den ayurvedisk massage jag t ex fått under 16 dagar i Indien, den gör ont på vissa ställen. Dessa är självklart helt individuella. Och där man har en blockering, ofta på överarmarna eller underbenen, där uppstår ett "blåmärke". Som försvinner direkt när blockeringen är borta. Det vill säg, det blåmärket genomgår inte den vanliga förändringen från blått till gult till grönt till att försvinna. Det är blått och sedan borta. Det är märkligt, eller egentligen inte. Och att det gör ont, det är också individuellt, ju smalare du är ju mindre ont gör själva massagen. Ju mer kropp du har, ju mer känns. Det kan också verka som en paradox men när man tittar på kroppen från en annan vinkel så blir det mesta ändå logiskt.
   I torsdags kväll kom vi hem. Till en vintervit värld som ser precis likadan ut som den gjorde för tre veckor sedan när vi for. Minusgrader och vacker mjuk snö. Solsken med glitter i hela trädgården och talgoxarna är trinda om magen av alla fågelfrön vi hängt upp. Jag vaknar tidigt. Gör lite skonsam yoga. Vaknar med en känsla av kraft. Av att allt, ALLT är möjligt. Det är min tur nu. Mitt år. Jag är säker. Styrkan som jag känner en viskning av idag, den kommer att bli starkare. Min hälsa förbättrad och jag ser framåt med lugn och frid. Att satsa är viktigt. Att våga är viktigt. Hur ska man annars ta sig vidare? Sedan kan satsningen se olika ut. Och de där "blåmärkena" som jag hade i för några veckor sedan, de var ytliga och är sedan länge absorberade. Jag är så glad åt att vara hemma igen och så glad åt att jag har varit borta. Men utan blå märken ingen frigörelse i kroppen :)

4 kommentarer:

  1. Tack! Mycket intressant. Ja, det var jag som skrev om blåmärken. Vi gör mycket självmassage i yogan jag gör. Känner de där punkterna som gör ont, men har aldrig fått blåmärken. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men det handlar nog om att vi varken har mod eller kunskap att ta oss ner på djupet på oss själva. Tack för dina ord! Kram

      Radera