tag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post9022397777629302286..comments2024-02-19T09:46:24.926+01:00Comments on En aning om yoga: Orons vägarannikahttp://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-78854273036212594832011-10-17T15:16:19.964+02:002011-10-17T15:16:19.964+02:00Tja Carina, så kanske det är :) Tack för dina ord....Tja Carina, så kanske det är :) Tack för dina ord.annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-47946327889285577682011-10-17T13:48:48.906+02:002011-10-17T13:48:48.906+02:00När min mamma var 87 år och i princip låg på sin d...När min mamma var 87 år och i princip låg på sin dödsbädd oroade hon sig fortfarande över mig: "Ta på dig nåt på huvudet. Det är så kallt ute." Så är det att vara mamma...:)<br />CarinaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-67903717665068227722011-10-14T11:03:51.382+02:002011-10-14T11:03:51.382+02:00Så skönt att se att man inte är ensam. Och det är ...Så skönt att se att man inte är ensam. Och det är klart att jag inte oroar mig konstant. Men ändå. Den finns på lur... Kram!annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-86086954228681965112011-10-13T18:18:56.016+02:002011-10-13T18:18:56.016+02:00Oo ja! och fortfarande idag är jag orolig. tror in...Oo ja! och fortfarande idag är jag orolig. tror inte någonsin det går riktigt ur det där, men det är nog bara som det ska vara, den där navelsträngen som sitter kvar, den där fina osynliga tråden..<br /><br />kramar om, Lycketill-vidas-arahttps://www.blogger.com/profile/11189733808749150391noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-87354712839209346502011-10-13T08:28:22.128+02:002011-10-13T08:28:22.128+02:00Har blivit mindre orolig med åren. Var mycket mer ...Har blivit mindre orolig med åren. Var mycket mer orolig när stortjejerna var små. Men oron finns där.. Det är väl så när allt är bra så är man rädd att något ska förstöra det.. KramUlrikahttps://www.blogger.com/profile/12114848340585172956noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-41112817026817550382011-10-12T22:03:05.254+02:002011-10-12T22:03:05.254+02:00Barnen. Och kram till dig :)Barnen. Och kram till dig :)Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/18347439477928821681noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-62549031914134119332011-10-12T21:17:38.272+02:002011-10-12T21:17:38.272+02:00Åh Annika, jag känner igen mig i vartenda ord du s...Åh Annika, jag känner igen mig i vartenda ord du skriver idag, oron för barnen. Som inte längre är barn. Men ändå, mina barn, i alla fall... Det är nog Moderns lott i livet... Kram!marie jmhttps://www.blogger.com/profile/02109758043718262545noreply@blogger.com