tag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post1005065973340333555..comments2024-02-19T09:46:24.926+01:00Comments on En aning om yoga: Glad och lite ledsenannikahttp://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comBlogger13125tag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-12556881322702143012017-07-02T20:46:54.662+02:002017-07-02T20:46:54.662+02:00Tack för dina reflektioner. Det viktiga tror jag ä...Tack för dina reflektioner. Det viktiga tror jag är att våga fråga och kolla på vad man mår bra av. Gener. Tja. Nu säger man ju att det är en djungel vilken gen som blir aktiv och om den bär på anlag som aldrig kanske aktiveras utifrån andra val man gör. Tror att vi kommer få höra mycket olika fakta om gener framöver!annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-62471161612468135202017-07-02T19:53:44.890+02:002017-07-02T19:53:44.890+02:00Oerhört svårt detta, lite som när man diskuterar t...Oerhört svårt detta, lite som när man diskuterar tro och religion med folk. Det kan variera oerhört mellan olika frikyrkor och andra troende. Min far hade sex syskon, pappa dog först drygt 41 år, inget att säga om det, han dog för egen hand så att säga. Han drack ihjäl sig. Men de andra sex, 5 var köttätare och drinkare och glada laxar som helst åt fett, inälvsmat som pölsa och skötte sig inte inte med tobak heller. De blev alla gamla. En farbror dog sjungande på sjukhuset nästan 90 år gammal. Men den hälsosamma killen som åt vegetariskt och drack havrevälling varje dag. Han dog 62 år gammal, han var dessutom nykterist och frisksportare, HAa blev den första att dö efter min far. De andra sa att det var ett varnande exempel, det är farligt att leva så. Visst spelar genetik en stor roll, men de har hade samma gener. Jag har två kompisar, sk elitmotionärer, de kolhydratladdar hela tiden, alltid är det något lopp som måste genomföras oavsett årstid. Den ena har bytt ut sitt knä och har ledproblem, den andra har testikelcancer. En annan kamrat, också rask med motionen har bytt ut höften, och den andra höften är på gång att bytas ut. Inga av mina andra sportande vänner har liknande problem, men de har en annan kost, tillfälligheter. Eller? Tack för dina inlägg, det får mig att fundera en gång till. <br />Robert K.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-78428603051698797422017-07-02T14:35:39.463+02:002017-07-02T14:35:39.463+02:00Ja visst är det så - det var precis det jag försök...Ja visst är det så - det var precis det jag försökte säga att jag insett vad jag inte mår bra på och att jag sett saker i min närhet. Jag kan ju inte redovisa mer än det. Men det jag försöker säga men som kanske inte når igenom är att kostrevolutionen är fantastisk. Äntligen planar överviktsepidemin ut i Sverige. (Och alla sjukdomar som hänger ihop med den) Varför? Jo man har börjat äta tvärt emot läkarnas och dietisterna råd. Idag rekommenderar faktiskt Socialstyrelsen kågkolhydratkost pga empirin.<br />Vi är individuella självklart men delar vår biologi och det kanske ät det som provocerar? Att man säger att vi är lika rent biokemiskt. <br />Det är nästan komiskt att jag glad i hågen redovisade vad jag tänkt satsa på för att försöka läka min höft och vad blir det? En hoper arga vegetarianer! Även om inte du är så arg :) Tja där ser man vilket hettämne maten är. Och apropå ödmjukhet - om man läser Annelies och Roberts kommentarer kanske man ser att jag inte är ensam. Trots allt. Naiv som jag var trodde jag att jag kanske skulle få hejarop och empati.annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-83343935065952993792017-07-02T14:25:08.934+02:002017-07-02T14:25:08.934+02:00Ja det pågår annat på mail osv. Inte lätt att häng...Ja det pågår annat på mail osv. Inte lätt att hänga med kanske.<br />Om du uppfattar som jag raljerade över Marikas cancer så kunde inget vara fel. Jag har följt henne länge och försökt trösta och peppa så gott det går. Jag skrev det forskningen visade för redan 80 år sedan, att utan socker dör cancerceller. Är det raljant? Får jag cancer så kommer jag att nolla mitt intag av socker, dvs kolhydrater. Hon skrev att hon fick cancer fast hon åt vegetariskt, därav min kommentar.<br />Slår ned på? Hur gör jag det? Andra uppfattar det precis annorlunda. Kanske finns något i betraktarens öga också?<br />Om du inte förstår min reaktion så kanske det handlar om att du inte har hela bilden. Allt går inte att skriva här. Å andra sidan är det ju faktiskt min blogg. Dialog för mig betyder inte att man är arg och respektlös. Även om man inte delar min åsikt. Att bli bedömd är alltid svårt.annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-47054045699239079462017-07-01T21:59:18.933+02:002017-07-01T21:59:18.933+02:00Jag tänker att det finns lika många "sanninga...Jag tänker att det finns lika många "sanningar" som det finns människor när det gäller vad vi vill äta och dricka, vad som känns rätt i det mentala, i tarmar och hjärtat. (De hör ju ihop, sägs det��) Och själv känner jag genom mitt jobb 11 personer, både kvinnor och män, som fått byta höftled pga artros vid 65-70+ och allihop är de jordbrukare/ bönder som aldrig skulle drömma om att ens prova att äta vegetariskt... <br />Och min pappa som blev 92 år och levde på det som jag tycker är skräp, kolhydrater, kolhydrater, kolhydrater.... Nej vi får skaffa oss vår egen sanning, som bara kan vara vår egen, och vara ödmjuka inför andra som valt ett annat sätt att leva...marie jmhttps://www.blogger.com/profile/02109758043718262545noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-63908378094749213452017-07-01T20:52:17.624+02:002017-07-01T20:52:17.624+02:00Jag har verkligen försökt att hålla mig utanför de...Jag har verkligen försökt att hålla mig utanför det här, men nu måste jag skriva lite. Jag förstår inte riktigt problemet. Kanske pågår det en massa bakom kulisserna, via mejl osv som jag inte har en aning om, men jag tycker faktiskt att det känns som om du överreagerar. Naturligtvis får du skriva och tycka vad du vill, ingen kan stoppa dig i din egen blogg, och teorierna och forskningen kring vad vi ska och inte ska äta är omfattande. Men du måste ju samtidigt vara öppen för att andra har andra åsikter. Och jag tycker faktiskt synd om Marika som skrev vad hon tyckte med resultat att du raljerar kring hennes cancer. Är det schysst och respektfullt? Du vill ha dialog men slår ner på dem som tycker annorlunda. Ärligt talat är jag väldigt förvirrad över de senaste inläggen och din reaktion. <br />Carina Carinahttp://www.idagtankerjgagpa.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-55258209942836467772017-07-01T20:42:00.258+02:002017-07-01T20:42:00.258+02:00Ja jag tänkte på dig - att du vräkte ur dig allt m...Ja jag tänkte på dig - att du vräkte ur dig allt möjligt och inte verkade ha läst det jag skrev. Det som jag skrev utifrån mina höftproblem? Om jag byter ut kolhydrater och socker mot bra fett för att försöka stärka min kropp optimalt utifrån forskning och alla dessa personliga historier jag läst. Vad har det med dig att göra? För att du är vegetarian? Djissus, så många vegetarianer jag känt och som hållit fast vid den kosten fram till när de närmat sig 60 år. Då har de börjat äta kött, får jag inte säga det? Eller alla veg människor som varit sjukare än några andra i min närhet. Är det sekretessbelagt i yogavärlden? Läste du Roberts inlägg, vad hans guru hade sagt?<br /><br />Du är ledsen, jag förstår inte riktigt varför faktiskt. Tråkigt. Jag är som sagt jätteledsen. Gråter hela tiden men vet att jag måste stå upp för mig själv.annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-10045237394904167822017-07-01T20:21:30.709+02:002017-07-01T20:21:30.709+02:00Kanske? Kanske en gång för mycket bara. Tack och k...Kanske? Kanske en gång för mycket bara. Tack och kram!annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-39138849033013481702017-07-01T18:37:37.333+02:002017-07-01T18:37:37.333+02:00Om du menar mig så vill jag att du ska veta att ja...Om du menar mig så vill jag att du ska veta att jag gärna vill tänka några varv till innan jag yttrar mig igen. Tänker dock inte sudda ut dig eller hålla käften. Kram från en mycket ledsen prinsessan på ärten som är på väg till ett femtioårs kalas och kanske skriver något mera imorgon...Marikahttp://marikautomjording.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-42469028025728724752017-07-01T13:50:21.314+02:002017-07-01T13:50:21.314+02:00Kanske överreagerar du i det här fallet? Kanske in...Kanske överreagerar du i det här fallet? Kanske inte. Förstår om det är tufft att alltid stå upp för saker och att andra inte stöttar. Du får en kram!<br />MAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-10332096360032209012017-07-01T13:42:36.119+02:002017-07-01T13:42:36.119+02:00Åh tack du anonyma! Det känns bra. Faktiskt bättre...Åh tack du anonyma! Det känns bra. Faktiskt bättre och bättre sedan jag skrev det. I många sammanhang där det är många tjejer har jag inte känt mig bekväm - jag är för rak, för högljudd, tycker saker, skrattar mycket - ja listan kan göras lång. I hela mitt liv har jag försökt passa in i en mall som inte är jag. Det är slut på det. Samtidigt är jag ledsen över hur jag blir behandlad. Kram tillbaka!annikahttps://www.blogger.com/profile/03565157955193392448noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-19304813497711328602017-07-01T12:41:17.889+02:002017-07-01T12:41:17.889+02:00Ursäkta felstavning mittlinjen ska vara hela mitt ...Ursäkta felstavning mittlinjen ska vara hela mitt liv! Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3523342209574773373.post-73733924419730590642017-07-01T12:27:02.560+02:002017-07-01T12:27:02.560+02:00Annika!!! Jag kan inte nog understryka att du behö...Annika!!! Jag kan inte nog understryka att du behövs! Att det vore supertrist om allt var lika. Jag känner igen mig mycket i det du beskriver tyvärr!! Ytan som är så tillrättalagd och att alla är sams på just ytan. Men visa mig den grupp som inte har konflikter, öppna eller under ytan. Jag vill skicka kramar i massor och du de där tysta, kanske dags att lämna det sammanhanget?? Det finns andra. Känner inte till bloggandets värld så mycket men du hittar annat!! Säger jag som jobbat med personalkonflikter hela mittlinjen ;)Anonymousnoreply@blogger.com