tisdag 16 april 2019

Allt utom enkelt

När det är tufft i yogan och det känns som jag bara står på samma ställe eller till och med går bakåt så måste jag hitta något att förankra mig med. Som ett rep som förtöjer mig mot marken men som också flyger vidare och högre. Som en drake skulle man kunna säga. Det som inspirerar mig allra mest är när människor delar vad de har att hantera i sin yoga. Och då menar jag verkligen delar. Det krävs mod att visa sin litenhet och skröplighet inför andra. Inte bara att ojoj jag kommer inte upp på morgonen men det ordnar sig, bara keep up.  Även om de dagarna också får finnas. Men det andra, svårare. Om ni förstår? När man delar det som sker djupare än dagsformen. Just därför är det så stort när någon gör det. Just nu har jag en vilsenhet i min yoga jag aldrig tidigare har känt. Som om något slagit undan benen på mig och jag tänker för mycket. Tänker på hur jag ska förändra det istället för att bara försöka släppa taget. Kanske ligger det inte ens i att släppa taget alls? Kanske ligger det i att stanna och acceptera. Acceptera det som är helt enkelt. Helt enkelt. Men det är ju precis allt utom enkelt.
   Just nu tänker jag mycket på Billy, en man jag träffat på kurserna i Australien. Han är 70 år och har gjort sin yoga för samma lärare som jag, i 30 år. Billy har varit med i ett krig och blivit skadad och hoptryckt i hela sin ryggrad av att hoppa från en brinnande helikopter rakt ner i djungeln och där fått en tjock gren rakt igenom kroppen samtidigt som han skjuter med sitt vapen.  Det här är ju ingen vanlig man, ingen vanlig historia men ändock delar vi så otroligt mycket i vår yoga. Han är så stel. SÅ STEL. Det mesta som lärs ut på kurserna kan han inte göra. Men han gör. Han gör det som han har fått och som gagnar honom. Och han är alltid glad. När hans smala seniga kropp, hans varma ögon och hans oefterhärmliga basröst kliver in i rummet känner jag mig också glad. Glad för att återse honom. Glad för att vi just nu delar samma överdrivna stelhet och samma asanas. Kanske träffas vi aldrig mer igen. Förmodligen inte. Och ändå är han så närvarande när jag kliver in i mitt motstånd och svårighet och bara är.

Jobbar vidare på att stanna och acceptera.

Filmklippet kommer från Ido Portals Instagramkonto. En av hans lärare är David Malka, en Shadowyogalärare som jag också haft förmånen att träffa många gånger och blivit korrigerad av. David är så otroligt klok. Men  tyvärr får jag inte klippet att fungera, du måste själv gå in på på IG och söka upp portal.ido  Sorry för det men gör dig omaket, du blir inte besviken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar